Aftonbladets TV7 har kanske inte blivit den succé ägarna hade väntat sig men nu får kanalen nytt förtroende på det digitala marknätet. Kanalen ska inrikta sig på dator- och tv-spelsmarknaden och ska köpa in internationella program samt producera egna.
Tyvärr kommer inte kanalen börja sända förrän januari 2009. Sändningslicensen är en så kallad MPEG4-licens, vilket innebär att den inte går “live” förrän tekniken har premiär den 1 januari.

- “Det är den största och snabbast växande underhållningssektorn i världen. Det finns ett antal kanaler runt om i världen med det här innehållet, och de går som tåget” kommenterar TV7.

En svensk spelkanal kan bli hur trevligt som helst. Men jag har sårt att se någon toppa den stora komik som ofrivilligt kom ur det gamla spelprogrammet “Kontroll”.

källa: Dagens Media

Rockstar har släppt en ny trailer för GTA 4 i dagarna och nu är jag helt såld. Fysiken är helt fantastisk och den nya animationstekniken gör verkligen under för realismen (kolla in killen som ramlar ner i trappan).

Röstskådespeleriet ser ut att överträffa allt vi tidigare sett i spel och dialogen håller extremt hög klass. Dessutom såg strippans bakdel mycket bättre ut i den här trailern. Några extra utvecklingsmånader gör tydligen susen för sådant.

Jag är så såld på spelet att jag redan planerat vilken lögn jag skall använda när jag ska sjukskriva mig från jobbet den 29 April. Och jag är inte ens ett stort fan av de gamla spelen. 

Ännu ett bakslag i fighten mot min dator. Införskaffade Turning Point: Fall of Liberty och installerar det snabb på datorn. Vad händer när man dubbelklickar på ikonen? Jo, ett felmeddelande. Detta Satans påfund har i generationer hindrat gamers från att i lugn och ro få spela sina spel utan avbrott och hårddisksdräpande kraschar. Om min dator försöker skydda mig mot ännu ett skitspel eller bara vill jävlas med mig har jag ännu inte kunnat utröna. Kampen kommer dock fortgå och första steget är att installera nya drivrutiner för grafikkortet. Nvidia släppte för härom dagen Forceware 174.53 WHQL som kanske kan rädda situationen.

Kampen mot får fyrkantiga vänner har dock alltid varit en ojämn kamp. Datorn bestämmer helt när den vill fungera som jag vill och man kan för det mesta bara stryka den medhårs och muttrande börja leta efter det som orsakar problem. Våld är uteslutet med tanke på datorns fragila natur och skulle man bruka det så skulle datorn dö och ta med halva ens eget liv i graven. Väldigt osportsligt.

Handling (lite spoilers):
Kapten Shepard får nys om att myndigheterna på planeten Terra Nova har förlorat kontakten med asteroid X57, där ett ingenjörslag har i uppdrag att samla naturresurser. Shepard tar sig an fallet och upptäcker att en extremistgrupp, från en ras som kallas “Batarians”, har attackerat laget och satt asteroiden i kurs mot deras hemplanet.
“The Batarians” är en ökänd ras i galaxen och hatar att människorna har fått inflytande i Rådet. Något som de själva saknar.
Nu ligger ingenjörernas och hela Terra Novas befolknings öde i Shepards händer då endast 4 timmar återstår innan kollisionen.

Recension:
“Bring Down the Sky”-uppdraget kan du endast komma åt om du har tillgång till ditt skepp, Normandy. Dvs. att du kan inte spela uppdraget innan du blivit Spectre eller efter du påbörjat det avslutande uppdraget i spelet. Själv hade jag ingen savegame som passade de här kriterierna så jag var tvungen att starta en nya karaktär. Och det var det faktiskt värt. Skilnaden mellan att spela paragon och renegade är stora och påverkar händelser och konversationer i stor utträckning. Samma sak gäller din karaktärs färdigheter och vapenexpertis. Dessutom tar det inte så lång tid att få skeppet om man tar den raka vägen dit.

Expansionen utspelar sig på en asteroid och kombinerar fighter med fordon och markstrid ungefär 50/50 (likt en riktigt bondig gin & juice). Röstskådespeleriet håller originalets höga klass och den nya rasen är faktisk ganska cool, med sina fyra ögon och hatiska sätt. De stora avgörande besluten, som ger mer av det smarriga som gjorde Mass Effect till ett av förra årets största spelupplevelser, finns också i paketet.
Men å andra sidan känns det som utvecklarna endast spelat på säkra kort. Det här var faktiskt en chans för dem att experimentera, eller iallfall överraska spelaren lite. Det känns gärna lite för mycket som “mer av samma” än något som kläckts ur perspektivet och de insikter som borde infinna sig hos skaparna några månader efter ett spel har släppts.

Men trots detta är “Bring down the Sky” den perfekta anledningen till att starta den där andra karaktären som du aldrig riktigt fick tid till kring den spelfyllda vintern. Jag klockade 1 timma och 40 minuter innan ljudet av 50 gamerscore avslutade upplevelsen. Det ser dessutom ut som det kommer mer. I regel brukar DLC på Live innehålla 200 gamerscore så det finns anledning till att hoppas att detta endast är första delen av fyra.

BETYG
12345678910

Pris: 400 MS points
Storlek: 250 mb
Release: Ute nu!

Jag spelade igenom ‘The Darkness’ för första gången härom dagen och blev helt tagen av spelets fantastiska produktion och genomgående kvalité.

Sedan tänkte jag på ett av förra årets mest prisade spel; ‘Bioshock’ och kom ganska omgående på hur mycket bättre ‘The Darkness’ varit på alla punkter. Och det är väl nu någonstans som alla spelnördar biter sig i läppen och i panik drar muspekaren mot krysset i hörnet, men läs för all del färdigt små vänner så förstår ni snart min poäng.

Vi tar det från början, ‘The Darkness’ och ‘Bioshock’ är ganska lika spel i grunden, båda spelen är första persons skjutare, båda spelen är story drivna, och båda spelen använder sig av 2 typer av attack-system (man har fler möjligheter att anfalla utöver vanliga skjutvapen), i form av ‘Bioshocks’ “plasmider” och ‘The Darkness’ “Darkness-krafter”.

Ström-plasmiden (Bioshock)

Två huggormar samt Goblin med borr (The Darkness)

Men varför är ‘The Darkness’ ett bättre spel då?

Vi börjar med Huvudpersonerna:

I ‘The Darkness’ spelar man som Jackie Estacado, en karismatisk anti-hjälte som precis fyllt 21 år. Han klär sig i helsvart och drar sig inte för att iskallt släppa den ena hårda kommentaren efter den andra. Jackies karaktär är oerhört välskriven och genomtänkt och han växer genom hela spelet.

I ‘Bioshock’ spelar man som en anonym marionettdocka som inte säger någonting utan bara “kör på” genom hela spelet, även efter spelets oerhört uppenbara stora twist fortsätter huvudpersonen bara att “vara”.

Nu säger vissa säkert att “det hör till storyn” att karaktären ska vara anonym och att ‘The Darkness’ faktiskt är en serietidning från början och att det därav redan finns en mer genomtänkt huvudperson.

Jag köper inte det där, varför inte bygga på Bioshocks huvudperson mer? Varför inte ge han några repliker eller åtminstånde ägna mer än 2 minuter speltid till hans bakgrund? Jag tycker det är rätt fattigt.

Storyn då?

Här ligger båda spelen mycket mer jämt. I ‘The Darkness’ spelar man å ena sidan Jackies kamp för överlevnad från New York mafians överhuvud och tidigare arbetsgivare Paulie, samt en kamp mot “The Darkness” kraften som Jackie besitter och som hela tiden försöker ta kontrollen över Jackie’s själ och vilja. Det är snäv balansgång som knyts ihop oerhört snyggt i spelets sista minuter.

Åk kollektivt… (the Darkness)

I ‘Bioshock’ spelar man som en anonym person som hamnar i en galen vetenskapsmans undervattensstad, staden heter Rapture och vetenskapsmannen heter Andrew Ryan.

I spelets inledning, på väg ner mot staden på bottnen, ser man en stor skylt där det står “No gods or kings. Only Man” och det är rätt passande slogan, då samhället i Rapture är extrem-kapitalistiskt. Det är den extrem-kapitalismen som har blivit stadens fall, man har börjat sälja genetiska uppgraderingar av människokroppen även kallade “plasmider” i Rapture. Plasmiderna är dock beroendeframkallande, vilket har fått människor i staden att bete sig mer eller mindre som rovdjur.

Propaganda (Bioshock)

Personen man spelar hamnar mitt i detta helvete och försöker där undsätta en familj i staden. Under spelets gång stöter man på både galna vetenskapsmän och galna konstnärer och t.om stadens grundare Andrew Ryan, allt i en estetik som andas 60-tal.

Jag tröttnade dock på ‘Bioshocks’ story då den aldrig utvecklades i den takt jag hade önskat, förvisso finns det ett överflöd av information man kan samla på sig om staden och historier om människornas öden i den kalabalik som utbröt när “genetiken” släpptes lös på marknaden. Det får dock aldrig samma slagkraft och blir inte lika närgånget som när man direkt pratar med folk i New Yorks tunnelbana i ‘The Darkness’.

Staden i havet (Bioshock)

Hur är det då med spelbarheten?

Det är här som ‘The Darkness’ plockar hem mest poäng. Du kan välja att ha ihjäl folk genom att antigen stå i skuggorna och använda dina mörka krafter eller att bara gå lös med handelsvapen och hagelbössor. Det är en skön balans och det enda som egentligen stör flytet i spelet är att man mer än ofta ägnar tid åt att ta sönder glödlampor för att skapa mörker. Actionsegmenten varvas med lugna delar då man vandrar i tunnelbanan och bekantar sig med människor som på ett eller annat sätt behöver din hjälp. Dialogerna är ytterst välksrivna och känns väldigt naturliga. Sidouppdragen är många och välgjorda.

I ‘Bioshock’ gäller det istället att ta sig igenom bana efter bana letandes plasmider och checkpoints. Man kan använda sig av en mängd olika plasmider, men när nyhetens behag har lagt sig faller man mer än ofta tillbaka på gamla beprövade taktiker som man vet fungerar t.ex att först skjuta ström på en fiende för att få denne ur spel för att sedan lägga en salva kulor eller springa fram och slå ner offret (det senare är det vanligare då ammunition är sällsynt). Det finns inget som heter sidouppdrag utan det gäller att klara dina upgifter på varje bana för att sen köra vidare till nästa. Alltså “lather, rinse, repeat”. Den bästa delen i ‘Bioshock’ är banan som utspelar sig i “Fort frollic” där en galen konstnär offrar människor för konsten. Efter det går spelet bara utför och slutar med den mest löjliga slutbossen i mannaminne.

Så varför är då ‘the Darkness’ ett bättre spel?
Spelet bjuder på en mer interaktiv miljö, manuset är mer välskrivet, musiken är skitbra och storyn är framförallt mer involverande. Du är fast i spelet redan efter öppningsekvensen och när Jackie några timmar senare tar självmord och hamnar i en skruvad version av första världskrigets skyttegravar går ‘the Darkness’ från att vara ett bra spel till ett fantastiskt.

Ingenmansland (The Darkness)

Nu skriver jag inte att ‘Bioshock’ är ett dåligt spel här, jag skriver dock att ‘The Darkness’ är ett bättre sådant, så bespara mig er hetsjakt. Så nu mina vänner, nu kan ni trycka på krysset i hörnet.

Livet behöver inte bli tristare för att jobbet går igång som vanligt på tisdag. Bungie har nämligen bestämt att det är då som Heroic Map Pack blir gratis för alla Halo 3-diggare där ute. Paketet innehåller 3 kartor och kostade ursprungligen 800 spacebucks.
Ett försök att få igång hypen innan det kommande kartpaketet, som heter Legendary Map Pack, släpps på Xbox Live kanske?

Källa: Bungie.net

Allt eftersom medelåldern för gamers stiger stjäls allt mer av den viktiga speltiden av plikter och måsten så som arbete, familj och hushållsarbete. Medier ska nu avnjutas på ett tidseffektivt sätt och om man vi uppleva någon så vill man göra det nu och inte om fem minuter. Instanser i WoW kan ta timmar och kräver organisation, vilket har sin charm, men alla kan inte schemalägga livet efter spelandet. Snarare tvärtom.

Den börjar bli tydligare för var dag att denna generationens konsoler kanske inte handlade lika mycket om nya grafiska milstenar som flexibla och innovativa lösningar för flerspelarlägen och påhittiga onlinefunktioner. I Rainbow Six Vegas 2 kan vem som helst hoppa in i din singleplayer kampanj, utan att ni startar spelet tillsammans eller att man måste nå en checkpoint. AI byts mot polaren och när en utav oss måste sluta tar datorn återigen över och spelet fortsätter. Samma sak får vi se i Fable 2 och jag antar att GTA IV också fungerar på liknande sätt. Det är sköna grejer som gör co-op-spelandet mer tillgängligt än någonsin.

Men i svenne banans huvud kommer fortfarande TV-spel var något för folk utan liv och vänner. Fast spelandet för var dag blir mer socialt och community-drivet. Gamla hundar kan man inte lära sitta och vi får i vanlig ordning bara vänta ut deras naturliga död.

Jag satt och läste om Metal gear solid 4 och kunde inte hjälpa att flina åt att Kojima än en gång säger att detta ska vara det absolut sista kapitlet i serien.

Denna gång känns det iofs som att det kan vara fullt möjligt, men vi vet alla hur det kan vara när spelhusens kistor blir pengarstinna.

Jag tänkte mig hur Snake kan tänkas se ut i framtida versioner, och mina damer och herrar… efter 2minuter i Paint kan jag nu presentera; Snake i Metal gear solid 7.

Efter att ha räddat världen i både MGS 4 och 5 återvänder nu Solid Snake för att rädda världen ännu en gång. (i Metal gear solid 6 fick man spela som en 16-årig halvbög vid namn Charlez och kasta dartpilar med håret som signatur attack).

Året är 2126, Snake är lönnfet, röker nu enbart heroin och är mer bitter än någonsin. Handlingen utspelar sig på demensboendet “Trasten” och Liquid, Ocelot och Vamp är givetvis alla tillbaka. Vi kan förvänta oss knivskarpa kameraåkningar genom matsalen, vassa repliker under eftermiddagsfikat och stenhårda rullstolsjakter i korridorerna.

Relasedatum -q2 2010 ( ps4, xbox666 och Nintendo 64 ).