Idag släpptes debuttrailern till Unreal 3-uppbackade 50 Cent: Blood in the sand. Efter att tidigare presenterat spelets sinnessjuka handling talar trailern för sig själv. Det här kan bara bli bra.

När man var yngre och spelade på sin Nes och senare Snes visade man sina madskillz för polarna. Spel som Starforce, Battletoads och Gunsmoke var spel som man mer än sällan drog fram och brillierade med kalla höstkvällar under tidiga 90talet. Men man hade egentligen ingen möjlighet att mäta sina skillz. Men det har man nu! Ja mina kära vänner, nu finns nämligen Gamerscore och Achievementsystemet på Xbox360, och vilken fantastisk uppfinning det är.

För ett tag sedan skrev min blogg-kollega Mouldtooth stolt om sina 10.000 gamerscore. Och då jag är en större achievementhora grymmare gamer än vad Mouldtooth är, har jag gett mig fan på att gå om honom i Gamerscore innan sommarens slut. I skrivande stund har jag samlat på mig 5922 GS, vilket innebär att jag har en bit kvar innan jag är framme vid mitt mål.

- Beakta att Moultooth ägt sin xbox 360 sedan release (28 nov 2005), och jag enbart ägt min i drygt ett halvår. -
Kan jag klara det? Det kan ni ge er fan på att jag kan! Möjligheten har t.om blivit större nu när Mouldtooths 360 gått i graven.

Så jag vässar tummarna och tömmer plånboken, Det är ännu en gång dags att visa vem som knäcker! ACHIEVEMENT UNLOCKED!

Här är en snabb guide för dig som har fått RRoF. Den innehåller lite tips och trix för dig som inte orkar lyssna så noga på supportmänniskor och inte orkar läsa igenom jobbiga avtalstexter, men ändå vill ha tillbaka din 360 så snabbt som möjligt. Guiden är också för dig vars 360 fortfarande fungerar. Mest som en mental förberedelse för det ofrånkomliga.

1. Behåll lugnet.
Ilskan som infinner sig när du först ser de tre röda lamporna måste kontrolleras. Det är inte värt att något mer går sönder på kuppen. Kontrollera att det inte bara är glapp i den stora klumpen som sitter mellan strömsladden och Xboxen. Se till att lampan till klumpen lyser grön när du sätter på konsolen. Gör den det är det inte fel på strömtillförseln. Blinkar det tre röda lampor och lyser en grön i mitten på din Xbox är du helt körd. När du ändå ligger bland alla sladdar så skriver du ner serienummret du finner på baksidan av din maskin.

2. Ring Mircrosoft supporten.

Ring 020 79 11 33 (+46 858536524 från mobiltelefon).
Tryck först 1 på och sedan 2 på telefonen direkt. Då slipper du lyssna på irriterande röstinspelningar som presenterar dina val och du hamnar direkt på hårdvarusupporten. När du väl kommer fram berättar du om dina problem och ger personen i luren ditt Xbox-serienummer. Supporten tar dina adressuppgifter och säger att det kommer skickas ett mail till dig inom 48 timmar från företaget som skall hämta boxen. Du blir antagligen upprörd eftersom 48 timmar är lång tid. Men detta är något som du inte kan påverka, så spara din energi. (Det är företaget som hämtar boxarna som står nämligen mailet).

Skriv ner ditt ärendenummer.. Det kommer behövas när något oundvikligen blir fel med din leverans, hämtning eller reparation.

3. Packa in din xbox

Packa din Xbox i en kartong som är fri från andra adresslappar och följesedlar. Endast själva Xboxen skall packas in. Ej sladdar, spel eller hårddisk. Skriv ut etiketten som du fått på din mail och lägg en i en plastficka för följesedlar. Om du ej har en plastficka går det lika bra att tejpa fast etiketten. Se till att du tejpar över hela etiketten och inte bara dess sidor. Se även till att du vikt etiketten på sådant sätt att all information är synlig.

* I informationen jag fick stod det att jag skulle få en kartong tillsänt min adress. Den såg jag inte röken av, så jag antar att det är effektivast att ta saken i egna händer

4. Beställ Hämtning.

I mailet med hämtningsinformationen från Microsoft finns även det numret du skall ringa för hämtning. När du beställer hämtning bör du ha trackingnummret till hands. Det finner du på etiketten du tejpat fast på paketet. Om du är borta från hemmet större delen av dagarna är tipset att beställa hämtning hos någon annan som är hemma oftare. Lämna paketet hos din mormor och be henne lämna det till den som ska hämta upp det. Microsoft har ändå din returadress i vilket fall.

5. Vänta.

Saker att göra medan du väntar på att din Xbox 360 är på reparation:

* Läs en bok
* Njut av våren
* Följ din xbox genom reparationsprocessen på Xbox.com.
* Spela på din Wii eller PS3:a
* Läs Spelbloggen.net

De amerikanska siffrorna har kommit in och det är bara att konstatera att mars blev en riktigt lönsam månad för spelbranschen. Jämfört med mars förra året ökade spelförsäljningen med 63% och mycket av den drivande kraften bakom de siffrorna står Super Smash Bros. Brawl för. Spelet sålde 2,7 miljoner exemplar den första månaden på marknaden och är därmed ett av det snabbast säljande Nintendospelen genom tiderna.

Vid sidan av Smash ser vi två 360-lir, Rainbow Six: Vegas 2 och Army of Two, som båda gör en stark debut på listan. Räkna med Army of Two 2 (läs på engelska för bästa komiska effect) inom 16 månader om jag känner EA rätt. Annars finns det inte så mycket att säga annat än att det är skönt att se PSP skina lite på topplistan med kvalitetstitlar som Final Fantasy: Crisis Core och God of War: Chains of Olympus.

1. Super Smash Bros. Brawl (Wii) - 2,700,000
2. Rainbow Six Vegas 2 (360) - 752,300
3. Army of Two (360) - 606,100
4. Wii Play (Wii) - 409,800
5. God of War: Chains of Olympus (PSP) - 340,500
6. Crisis Core: Final Fantasy VII - 301,600
7. Guitar Hero III: Legends of Rock (Wii) - 264,100
8. Major League Baseball 2K8 (360) - 237,100
9. Call of Duty 4 (360) - 237,000
10. Army of Two (PS3) - 224,900

På hårdvarusidan är Nintendodominansen i vanlig ordning total och företaget står för 58% av all försäljning. Wii ökar med hela 40% och säljer 721 000 exemplar av Gamecube 2. Siffror som är astronomiska när de befinner sig utanför julhandeln. Mircrosoft, som skyllt på hårdvarubrist de tidigare i år, har återigen knappat in på PS3:an och behöver inte hitta på några ursäkter den här månaden.

- Wii: 721K 289K (40%)
- DS: 698K 110.4K (15.8%)
- PSP: 297K 53.9K (18.1%)
- Xbox 360: 262K (2.8%)
- PS3: 257K 23.8K (9.3%)
- PS2: 216K 135.8K (62.9%)

Det här var väl egentligen väldigt väntat. Döden är det naturligaste som finns och när det gäller Microsofts senaste spelmaskin lever den verkligen upp till talesättet. Jag menar att ett företag av Microsofts kaliber ska inte behöva/kunna släppa en produkt så skamligt hög felfrekvens (iofs. var ju Vista också ett riktigt skämt).

Jag försökte får fram lite siffror Xbox 360 konsolens felfrekvens men kunde som väntat inte hitta några riktigt pålitliga siffror. På försäljningsidan (spelbutikerna) säger man att så mycket som 30% av maskinerna havererar, medan Microsoft menar att deras undersökningar visar på låga 13-14%. Om man skulle göra en undersökning bland mina vänner, iallafall de som köpte konsollen före Halo 3, så hade felsatsen varit 100%. Det är inget skämt.

Förövrigt bör jag nämna att felfrekvensen inom elektronikindustrin brukar ha ett genomsnitt på 3-5%. Både Wii och PS3 ligger på 3% enligt Square Trade.

En sak är säker; Om nästa generations Xbox inte är den mest pålitliga och stryktåliga maskin i mannaminne så är det en skymf mot oss konsumenter och då har Mircosoft inget i branschen att göra.

Nostalgi och återblickar
Det skall sägas direkt, jag har nött Ninja Gaiden så mycket det bara gick. Inte sedan Tekken 3 har jag lagt ner så mycket timmar på ett spel. Jag har spelat det i omgångar från att det släpptes och det gick så långt att den där speciella känslan infann sig. Ni vet den där automatiken, en form av total avslappning. Du och spelet är ett, du behöver inte tänka, dina fingrar gör allt. Det är bara med vissa spel ett sådant tillstånd kan uppnås och Ninja Gaiden är ett perfekt exempel. För när allt kommer omkring så är kärnan i spelet rakbladsvass och skoningslös fighting som kräver sitt av även den vana spelaren.

Alla seriösa gamers borde vid det här laget känna till Ninja Gaiden till Xbox. Det handlar om en fristående uppföljare på den klassiska spelserien till NES som fick det lite nördiga namnet Shadow Warrior här i Europa eftersom moralpaniken rådde och ordet ”Ninja” utan tvekan kunde göra barn till massmördare krypandes på hustak med fickorna fulla av hemmagjorda kaststjärnor. När Tecmos undergrupp Team Ninja, ledda av den notoriskt kaxiga Tomonobu Itagaki, över ett decennium efter NES-releasen bestämde sig för att blåsa liv i Ryu Hayabusa och Ninja Gaiden så hade dom en tydlig målsättning: det hårdaste och bästa actionspelet någonsin.

Ninja Gaiden slog ner som en bomb och håvade in utmärkelser och lovord från både konsumenter och spelpressen. Det mesta var helt perfekt. Ytan slår än idag vissa av de spel som släpps till nästa generations konsoler, storyn var gripande och spännande samtidigt som den undvek att bli sådär överambitiös som det lätt kan bli i ett spel. Sist men inte minst så skapade Itagaki och hans team en vansinnigt kompromisslös spelkontroll och en löjligt väloljad stridsdynamik. I det här spelet kunde du inte bara sätta dig ner och spela igenom ett par banor hos en polare. Inte en chans. Du skulle inte ens ha klarat dig förbi den första bosskonfrontationen. Här handlade det om att finslipa det ytterst tighta, fartfyllda och potenta stridssystemet till det yttersta. Och det tog tid. Men när det sedan satt i ryggmärgen så var det en ren fröjd att hugga och skära sig igenom en grymt snygg och genuint intressant spelvärld. Jag håller än idag originalspelet som en utav de riktigt, riktigt stora spelupplevelserna i mitt liv. Lätt uppe på topplaceringarna bland spel som Super Mario Bros 3, A Link To The Past, Silent Hill 2, Metal Gear Solid och Street Fighter 2.

Något gammalt, något nytt
Ninja Gaiden Black släpptes under slutet av 2005 och skulle kunna beskrivas som en polering av originalspelet tillsammans med inslag från Hurricane pack, som var en expansion exklusiv för Live. Varför det har tagit så lång tid för mig, som verkligen avgudar originalet, att skaffa mig Black vet jag inte riktigt. Jag antar att det är snålheten som bedragit visheten. Hur mycket nytt kunde det egentligen finnas i den här utgåvan? Så när hela spelet nu finns tillgängligt för nedladdning på Live så finns det inget att skylla på längre. Det är dags att fatta svärdet, värma upp fingrarna och börja kötta sig fram genom det Vigoorianska riket.

Dom första tio timmarna är lite utav en besvikelse. För spelet har blivit enklare. Riktigt svettiga etapper som för alltid finns med mig är nu ersatta av fler savepoints, mindre antal fiender och framför allt så saknas vissa utav de tuffare monstren. Det fanns tidigare två sorters gamers, dom som hade bemästrat Ninja Gaiden och dom som skrikandes ”Jävla skitspel!” hade börjat gråta av frustration och sålt spelet efter en vecka. Jag var stolt över att tillhöra den först nämnda skaran. Så när Team Ninja nu har tweakat ner svårighetsgraden lite så är det inte utan att jag känner mig en aning förrådd! Ok, dom har slängt in ett nytt vapen att leka med, Luna, en klassisk rundstav som efter några uppgraderingar är riktigt spektakulär. Men när nyhetens behag har avtagit så återgår man till de mer bekanta verktygen som True Dragon Sword och Unlabored Flawlessness.

Men till min stora förtjusning så upptäcker jag att det öppnas två nya svårighetsgrader så fort spelet är avklarat. Very Hard och Master Ninja är, precis som namnen antyder, riktigt bitiga även för erfarna ninjor. Det är fler och svårare motståndare redan från de första nivåerna och här får jag ligga på min fulla potential hela tiden för att avancera. Nya fiender presenteras också, bla. jättarna som syns i bilden ovan. Det finns faktiskt en tredje svårighetsgrad också som endast kan väljas om man dör tre gånger i rad under den första nivån, det gäller dock inte om du kör Very Hard eller Master Ninja. Med det förnedrande namnet Ninja Dog är det här fribiljetten för dom som inte pallade med Ninja Gaiden när det släpptes. Du blir längs spelet matad med powerups och livgivande ris av den tidigare väldigt anonyma Ayane. Mesigt för hardcore-spelare men i ärlighetens namn ett bra initiativ då det medför att fler människor får en chans att njuta av spelet. Varje avklarad svårighetsgrad ger dig tillgång till en ny dräkt, den från Hurricane pack som påminner om dräkten som cyborgninjan har i Metal Gear, dräkten som liknar Shredder från Turtles (komplett med plasmasvärd) och så vidare.

Brutala Uppdrag
När spelet är avklarat så öppnar sig den verkliga gottepåsen; Mission Mode. Det här är Ninja Gaiden i dess renaste form och det är just därför det blir så bra. All problemlösning är bortblåst, det finns bara en liten yta att röra sig på och så finns det fiender. Tonvis med fiender. I princip så går det ut på att avrätta alla antagonister eller en boss. Thats it. Men som spelare har du ett väldigt begränsat antal powerups och en för varje level unik uppsättning vapen. Här betalar de tolvundra microsoftpoängen igen sig, flera gånger om. Jag har aldrig upplevt en så krävande spelsituation, det är så mycket fiender och så små marginaler, det finns absolut inget utrymme för misstag. Då dör du, direkt. Finito liksom. Det är ett smart drag av Team Ninja att begränsa vilken typ av vapen man får välja mellan i varje uppdrag för det tvingar spelaren att behärska alla de olika teknikerna som respektive vapen erbjuder. Personligen har jag upptäckt en ny bit kallt stål, Kitetsu, som jag tidigare avfärdat som ett skitsvärd men som visade sig vara väldigt effektivt eftersom det har förmågan att suga livet ur mina fiender och ge det tillbaks till mig. Även de tyngre pjäserna som tvåhandssvärdet Dabilharo och Rachel’s War Hammer är grymma vapen som kommer väl till hands när man möts av många stora fiender samtidigt.

Alla miljöer från spelets kampanj betas av och efter ett tag så konfronteras man som sagt även med bossarna men den här gången väller det samtidigt in vanliga fiender i takt med att du nöter på bossens livmätare. Om du inte har spelat Ninja Gaiden tidigare så är Mission Mode bara att glömma till att börja med. För det är sjukt svårt. Ni som har svårt för nederlag i spelsammanhang bör aldrig ens prova på det. Det tog mig timmar att klara av ett enda utav de svårare uppdragen men samtidigt så är kicken som kommer när man väl, efter snudd på galenskap och förtvivlan, klarar ett riktigt as-svårt åbäke till scenario så pass beroendeframkallande att man utan att tveka ger sig i kasst med nästa. Det finns totalt 50 stycken sådana här uppdrag och när du har klarat av alla så kan jag med lätthet säga att du knappast lär stöta på en mer utmattande spelupplevelse på mycket länge, kanske aldrig.

Även solen har sina fläckar
Inget spel är perfekt och det gäller även Ninja Gaiden. Redan när originalet släpptes så var de dåliga kameravinklarna och manövreringen av betraktningsvinkeln något som irriterade många. Istället för att fritt kunna styra kameran med höger spak på kontrollen så byts kameravinkeln istället till förstaperson och det är rätt kasst. Det hade varit bättre att ha den mer traditionella modellen som förekommer i många, sämre, tredjeperson-spel. En annan sak som är illa genomtänkt är att kameran inte följer med Ryu när han per automatik låser sig på en fiende. Det resulterar i att när man tror att det är målet framför sig som man skall börja hugga loss på så börjar vår hjälte gå lös på en annan fiende som befann sig närmare, men utanför betraktningsvinkeln. Lösningen som Team Ninja har valt är att kameran centreras bakom Ryu vid ett tryck på bakre höger pekfinger-knapp, det fungerar relativt bra när man väl har kommit underfund med den något okonventionella metoden men det finns som sagt smartare och väl beprövade lösningar som funkar bättre. Det är också lite tråkigt att inga nya miljöer presenteras under Mission Mode, det hade förhöjt den redan maxade spelupplevelsen ännu mer.

Men allt det här är i sammanhanget petitesser som inte på något vis förstör spelets fruktansvärt genomarbetade helhet. Ninja Gaiden Black är mycket, mycket mer än ett försök att mjölka pengar ur ett framgångsrikt spel. Det är en uppgradering och en finslipning av ett redan sylvasst mästerverk som alla med en Xbox 360 och ett bredband omedelbart bör ladda hem. Det spelar ingen roll om du som jag redan har spelat igenom originalet flera gånger, Ninja Gaiden Black är helt enkelt det bästa actionspelet som någonsin producerats och en tidlös klassiker. Snart kommer del två i serien och då kommer vi återigen att bli knockade men till dess så slipar jag mina skills i Mission Mode och känner mig som en äkta ninja, varje grabbs dröm…

BETYG
9,5/10

Pris: 1200 MS points
Storlek: ca. 5,36 gb
Release: Ute nu!

Undertecknad vill härmed presentera ännu en följetong här på Spelbloggen. Vi ska tillsammans följa och fördjupa oss i årets kanske hetaste speltitel; 50 Cent: Blood in the Sand.

Spelet är en tredjpersonsshooter, alá Gears of War, och kommer släppas till både PS3 och Xbox 360. Första delen av bloggserien vill jag använda till att presentera spelets största styrka, storyn.

Handling:
50-Cent och G-unit har precis lirat en utsåld konsert i ett krigshärjat land i mellanöstern (Irak?!). När rapparen ska samla in stålar för giget berättar arrangören att han blivit lurad av en knarkkung, vid namnet Kamal, och inte har några pengar. 50 blir helt vansinnig och hotar arrangören, som ber för sitt liv, men övertygar rapparen att det finns ett sätt att å tillbaka pengarna och hämnas på Kamal. Du är 50 Cent och alla som står i din väg ska utplånas. För pengarna skall ner i din ficka till varje pris. Time for some ol’ gangsta shit!

Min Civilisation från rymden..