Jag skaffade Cnc3 Kane’s Wrath till min 360 igår, mitt första intryck av spelet är att EA revolutionerar genren på konsoll genom att introducera ett system kallat “commandStick”. Det är egentligen rätt simpelt, du trycker ner höger trigger och får upp en ring med ikoner som representerar dina order, sedan trycker du bara höger spak åt den ikonen som representerar din order. Detta innebär att du snabbt kan bygga byggnader och köa upp enheter “on the go”. Nu säger jag inte att det är samma precision som på pc, däremot så är det många steg i rätt riktning.

CommandStick, att spela RTS på konsoll kommer aldrig att bli det samma

Sedan så tycker jag att det är rätt saftigt att ta 399:- för ett spel som egentligen är en expansion.. vad tycker ni?

1 minut in.

Introt består av en förrenderad film som är i alldeles för dålig upplösning för sitt eget bästa.

3 minuter in.

Du får välja den ledare du vill spela som. Varje ledare representerar ett historiskt viktigt folk eller rike. Jag väljer Julius Ceasar av den enkla anledningen att han var först i listan. Min plan är att klara spelet med alla karaktär och den finns ett dussin att välja på. Alla med olika egenskaper och fördelar.

5 minuter in.

Som nyböjare på Civilization finns det mycket att lära. Utvecklarna har ändå lyckats hålla tutorial-delarna av spelet korta och informativa och behandlar mig som nybörjare och inte som en efterbliven idiot.

20 minuter in.

Jag väljer att försöka ta över världen genom domination. Det vill säga att jag tänker slakta och fördriva varenda människa som inte är romare tills allt är i min ägo. Achievments ploppar upp här och där så fort jag gör något nytt. 3 poäng här och 5 poäng där. Trevligt.

60 minuter in.

Jag har upptäckt två andra civilisationer och visar ingen nåd. Diplomati funkar inte på den här despoten. Kontrollmetoden sitter redan i fingrarna och ett av de största problemen med strategi på konsoll blir därmed mindre märkbart.

90 minuter in.

Spelet har en charmig design men är knappast ett grafikmonster, snarare tvärt om. Animationerna är otroligt simpla och det ser mer ut som ett snyggt XBLA-spel än ett fullpris-spel.

120 minuter in.

Jag har gått från medeltid till industrialismen och vill inte sluta spela. Beroendeframkallande och tidkrävande är två ord man ofta hör i samband med spelserien. Nu vet jag att det är sant, trots att spelet verkar vara designat för kortare spelomgångar och rastlösa konsollägare.

Med endast en civilisation kvar att utplåna i spelomgången känner jag mig redan nöjd med köpet och har gjort planer för hur nästa omgång skall spelas. Men jag kommer behöva mer tid för att verkligen kunna uttala mig om hur djupt spelet egentligen är och hur man kan “tweaka” svårighetsgraderna. Hur spelet står sig vid sidan av sina PC-föregångare får någon annan berätta, men ladda iallfall hem demot om du är intresserad av Civilization Revolution.

Efter att bara ha skrivit recensioner här tidigare så debuterar jag nu med en vardalig post, med nytt nickname och allt. För ca. två veckor sedan blev jag medlem i den ständigt växande Red-ring-of-death-klubben, men bara en kort stund. Med anledning av vad som bara kan beskrivas som överhettning (Microsoft byggde ett värmeaggregat för små garage samtidigt som dom producerade 360:n, klåpare!) så tvärdog min konsol och den beryktade ringen blinkade retfullt framme vid TV:n. Jaha, tänkte jag, då var det slut på det roliga då…

Men icke! Efter att ha fått vila en stund så startade mitt tröskverk igen utan problem. Dock så upplevde jag samma problem en gång till under den dagen men sedan dess har det fungerat utan problem. Det här fenomenet verkade tydligen inte vara ovanligt förstod jag efter att ha snackat med en del folk här på spelbloggen.net och andra kamrater. “Jaja för fan, sådär började det för mig med. Du är körd, vänta bara!”. Orolig som få fortsatte jag att spela på min box och efter snart tre veckor har fenomenet inte återuppstått. Nu är frågan: Undkom jag med blotta förskräckelsen eller lever jag på lånad tid? Har liemannen ett kort med min xbox namn på?

Till saken hör att garantirep inte är att tänka på av skäl som jag nog inte bör yppa här. Det kostar att ligga på topp.

Musiktips i sommar(regnet?)värmen:

Hexstatic, skivorna Master-View och Rewind.

Dom ligger på bolaget Ninja Tune.

Efter att ha tagit en kort semester från bloggen är det dags igen. E3 står runt knuten, Civilization Revolution föll precis ner i brevlådan och det är allmänt mycket som händer i spelvärlden.

Men det får räcka med en bild idag. En liten visuell ledtråd till vilket spel som går varmast på sommarkvällarna (och nej, det är inte ölspelet..).

Just som Sydkorea börjar hämta sig från chocken landet fick när SC2 uttanonserades, börjar det florera rykten på nätet om att uppföljaren till ett av världens bästa RTS, Starcraft2 kommer ut i handeln den 3:e december i år.

Om detta visar sig stämma så är det första gången som Blizzard går från alfa till release på så kort tid.

Jag är dock extremt skeptisk, och tror snarare att det rör sig om en hösten -09 release.

Den som lever får se!

Som ni alla vet så kom Sf2hd-remix betan upp idag (enbart nerdladdningsbar om du har köpt Wolf of the battlefield commando 3).

Spelet har redan lyckats att krasha min kära Xbox 2 ggr, men när det väl fungerar så ser det helt underbart ut.

Det går endast spela multiplayerläget i spelet och då enbart som antigen Ken eller Ryu

Grafiken är givetvis uppputsad och flyter bra, musiken är remixad till något slags technorock och passar bra ihop med stilen.

Som gammal STFII räv trodde jag att jag skulle ha en suck online, vilket jag givetvis inte hade. Jag fick pisk gång på gång och kan bara skylla ifrån mig på Xbox’s kontrollens värdelösa styrkryss =) .

Jag får pisk

Men bortsätt från det så ser jag verkligen fram emot när spelet blir färdigt. Sedan kan man alltid hoppas att de bundlar Street Fighter 4 med en arkadkontroll.

Jag får nog öka farten lite om jag ska hinna gå om Mouldtooth i Gamerscore innan hösten kommer!

Det är hög tid att införskaffa en hel drös av XBLA titlar och kanske även investera i det där spelet man varit sugen på den senaste tiden (mer om det i dagarna).

Det är alltid en otacksam uppgift att följa upp en klassiker. Det spelar ingen roll om det gäller musiker, regissörer eller spelproducenter, när man skall släppa en uppföljare på sin hyllade debut så faller de flesta till föga. Det gäller dessvärre även Ninja Gaiden II. Inte så konstigt med tanke på att Ninja Gaiden Black var det bästa actionspelet någonsin men jag hoppades verkligen att Itagaki och Team Ninja skulle lyckas. Med föreställningen om att Ninja Gaiden II skulle smälla högre än det tidigare spelet i serien lagd på hyllan så kan vi nu fokusera på vad som faktiskt är bättre i det här spelet, men först en liten introduktion.

Den här bossen ser tuff ut, men han har inte en suck.

Storyn i Ninja Gaiden II kretsar återigen kring Ryu’s kamp mot The Fiends och deras mänskliga hantlangare. Äventyret tar sin början högt uppe på taken i Neo Tokyo där en kvinna vid namn Sonya har letat sig fram till Muramasa’s affär i sitt sökande efter Ryu Hayabusa. Det tar inte många minuter innan ninjor från Black Spider-klanen stormar in och Sonya tvingas ta upp fighten. Det går emellertid inte så bra och efter att ha knäppt ett par av sina förföljare så blir hon till slut infångad. I samma stund som det dödande hugget skall levereras viner kaststjärnor genom luften och två av tre ninjor faller döda till marken. Den tredje får panik och försöker febrilt förutse var nästa attack kommer ifrån. Samtidigt landar en ljudlös figur bakom samma ninja och klyver hans bröstkorg, Ryu är tillbaka! Precis som i föregångaren är storyn lite luddig och inte direkt gripande utan vad Team Ninja spelar på är istället att presentera grym action och snygg design i de mellansekvenser som finns. Handen på hjärtat, vem fan bryr sig om storyn i ett spel av den här typen? Visst där finns ett par nördiga partier där de gubbsjuka japanerna på Team Ninja skall visa hur duktiga dom är på att designa stora guppande tuttar men här finns också riktiga guldkorn som Ryu’s många möten med ledaren för Black Spider-klanen, Genshin, den slutliga uppgörelsen mellan de två är stark och jag ser deras förhållande till varandra som den drivande kraften bakom hela handlingen.

Eclipse Scythe måste vara gjord av kolfiber för Ryu svingar den som ingenting.

(more…)