Här började allting, välkommen till Quake.

Jag tillhör den skara gamers som inte föddes med Internet som en självklar komponent i spelupplevelsen. Vi växte upp med 8-bitars pixelmustascher och tvåkanaligt ljud. För oss var tanken på att spela med folk från hela världen, utan att behöva lämna soffan, helt otänkbar under större delen av vår barndom och tidiga tonår. Men så under mitten av min högstadietid skaffade skolan ett 28.8-modem, och världen skulle aldrig bli sig lik. Visst, vi hade spelat DOOM 2 via nollmodem (en kabel som anslöts till datorns com-port) men storslagna bataljer med gamers från jordens alla hörn fanns liksom inte med i bilden.

Den ledande utvecklaren inom first person shooter-genren på den tiden hette id-software, fan, det var den enda utvecklaren. Någonstans runt den andra halvan av min skoltid så släppte dom något som aldrig tidigare skådats, ett spel som byggde helt på 3D-grafik, ett spel som lade grunden för alla framtida deathmatches oavsett plattform. Spelet hette Quake. Vi hade aldrig tidigare sett något liknande, där och då föddes Internet-gaming på allvar. Det var the Big bang liksom. Inte nog med att grafiken var fantastisk, speciellt med de nya komponenterna som började dyka upp på hårdvarumarknaden, för första gången navigerade man ett shooter-spel med musen! Ja, barn, det är sant, det fanns en tid då vi spelade first person med endast tangentbordet som hjälpmedel. Att soundtracket var producerat av Trent Reznor gjorde inte saken sämre, han fick en homage tillägnad sig i form av NiN-loggan på ammunitionen till spikpistolen. Helt plötsligt kunde man med millimeterprecision fyra av raketer och hagelsvärmar mot sina motståndare och uttrycket professionella spelare var ett faktum. Allting började med Quake, capture the flag, deathmatch, klaner, Gamespy, tidningen PC-Gamer (nåja, nästan iaf.) och föräldrar som blir ruinerade av skyhöga telefonräkningar. Jag kommer så väl ihåg hur man la en kudde över modemet, för att försöka dämpa det förfärliga ljudet vid uppkoppling, när man hade smugit in i datorrummet på natten för att lira.
(more…)

Jag skaffade Cnc3 Kane’s Wrath till min 360 igår, mitt första intryck av spelet är att EA revolutionerar genren på konsoll genom att introducera ett system kallat “commandStick”. Det är egentligen rätt simpelt, du trycker ner höger trigger och får upp en ring med ikoner som representerar dina order, sedan trycker du bara höger spak åt den ikonen som representerar din order. Detta innebär att du snabbt kan bygga byggnader och köa upp enheter “on the go”. Nu säger jag inte att det är samma precision som på pc, däremot så är det många steg i rätt riktning.

CommandStick, att spela RTS på konsoll kommer aldrig att bli det samma

Sedan så tycker jag att det är rätt saftigt att ta 399:- för ett spel som egentligen är en expansion.. vad tycker ni?

Idag kollade jag in några gamla avsnitt av den geniala humorserien The Office med Ricky Gervais som huvudrollsinnehavare. Killen har även skrivit serien och är antagligen världens roligaste person, men det vet ni ju redan. När jag senare besöker “Släng dig i brunnen”-klubben i GTA IV och ser samma kille, fast i animerad form, stå på scenen slår det mig hur långt vi har kvar innan vi kan nå realism i spel.

Att animera människor på ett verkligt sätt har alltid varit en stor utmaning för utvecklare och kommer antagligen vara det en bra stund framöver. Samtidigt är det en viktig pusselbit för att få fram äkta känslor. Visst håller Rockstar hög klass när det kommer till Mo-cap, men nästan alla känslor och uttryck kommer från ansiktet. På den punkten faller alla utvecklare pladdask. Alyx i Half-life 2 är troligvis den karaktär som har bäst ansiktsanimationer någonsin. Men vi kräver mer och Half-Life 2 är ett gammalt spel. Borde inte det vara överträffat vid det här laget?

Ricky Gervais har ett enastående minspel som utgör 50% av hans geni och därför är han bara hälften så rolig när han uppträder i Liberty City. Jag tycker det är dags att höja ribban och visa att det är en ny generations hårdvara som står i våra vardagsrum.

Det var ett varmt återseende när jag köpte Castlevania: Symphony of the night till min 360.

Jag kan inte säga annat än att spelet är ett mästerverk eller att det var ett mästerverk när det släpptes till Playstation.
360 versionen har tyvärr några störande element, bl.a att upplösningen på alla texturer har reducerats markant samt att musiken av någon anlendning är nersänkt och drunknar i alla (coola) ljudeffekter.

Du spelar som Draculas son Alucard och ditt uppdrag är att förgöra Dracula en gång för alla. Till din hjälp har du en hel uppskov av diverse svärd och dolkar. Du har även sekundära vapen i form av gamla hederliga yxor, heligt vatten, kastknivar, biblar och kors. Ovanpå detta så har du även möjlighet att lära dig kasta magier (som du knappar in i bästa street fighter 2 manér) och du kan också förvandla dig till en fladdermus, en varg eller dimma och som om det inte vore nog kan du även hitta familaris (små avatarer som hjälper dig på vägen).

(more…)

April 2007:
Gutair Hero 2 (Multi)

April 2008:
Mario Kart Wii (Wii)
GTA 4 (PS3, 360)
Wii fit (Wii)
Condemned 2 (360)
Dark Sector (PS3, 360)

Guitar Hero i all ära, men april 2008 var en otrolig spelmånad. GTA IV är anledningen till att säkert ingen ens har tid att läsa det här inlägget. Mario Kart är alltid Mario Kart, och vårens självklara partylir. Wii fit får oss att komma i form inför beachen. Alla tre är riktigt efterlängtade spel som tillsammans täcker i stort sett alla demografier.

2008 Vs. 2007: 1 - 3

Arkiv:

Januari
Februari
Mars

- Brucie, den absolut roligaste karaktären i GTA IV -

Vi spelar GTA IV, så det är lite dåligt med updateringar på spelbloggen för tillfället. Om några dagar när vi tar farväl av Niko så kommer det en hel drös av inlägg som för tillfället ligger på lager. Så ha is i magen mina vänner, snart blir det mycket kvalitativ läsning igen, ICE COLD BABY!

De amerikanska siffrorna har kommit in och det är bara att konstatera att mars blev en riktigt lönsam månad för spelbranschen. Jämfört med mars förra året ökade spelförsäljningen med 63% och mycket av den drivande kraften bakom de siffrorna står Super Smash Bros. Brawl för. Spelet sålde 2,7 miljoner exemplar den första månaden på marknaden och är därmed ett av det snabbast säljande Nintendospelen genom tiderna.

Vid sidan av Smash ser vi två 360-lir, Rainbow Six: Vegas 2 och Army of Two, som båda gör en stark debut på listan. Räkna med Army of Two 2 (läs på engelska för bästa komiska effect) inom 16 månader om jag känner EA rätt. Annars finns det inte så mycket att säga annat än att det är skönt att se PSP skina lite på topplistan med kvalitetstitlar som Final Fantasy: Crisis Core och God of War: Chains of Olympus.

1. Super Smash Bros. Brawl (Wii) - 2,700,000
2. Rainbow Six Vegas 2 (360) - 752,300
3. Army of Two (360) - 606,100
4. Wii Play (Wii) - 409,800
5. God of War: Chains of Olympus (PSP) - 340,500
6. Crisis Core: Final Fantasy VII - 301,600
7. Guitar Hero III: Legends of Rock (Wii) - 264,100
8. Major League Baseball 2K8 (360) - 237,100
9. Call of Duty 4 (360) - 237,000
10. Army of Two (PS3) - 224,900

På hårdvarusidan är Nintendodominansen i vanlig ordning total och företaget står för 58% av all försäljning. Wii ökar med hela 40% och säljer 721 000 exemplar av Gamecube 2. Siffror som är astronomiska när de befinner sig utanför julhandeln. Mircrosoft, som skyllt på hårdvarubrist de tidigare i år, har återigen knappat in på PS3:an och behöver inte hitta på några ursäkter den här månaden.

- Wii: 721K 289K (40%)
- DS: 698K 110.4K (15.8%)
- PSP: 297K 53.9K (18.1%)
- Xbox 360: 262K (2.8%)
- PS3: 257K 23.8K (9.3%)
- PS2: 216K 135.8K (62.9%)

Undertecknad vill härmed presentera ännu en följetong här på Spelbloggen. Vi ska tillsammans följa och fördjupa oss i årets kanske hetaste speltitel; 50 Cent: Blood in the Sand.

Spelet är en tredjpersonsshooter, alá Gears of War, och kommer släppas till både PS3 och Xbox 360. Första delen av bloggserien vill jag använda till att presentera spelets största styrka, storyn.

Handling:
50-Cent och G-unit har precis lirat en utsåld konsert i ett krigshärjat land i mellanöstern (Irak?!). När rapparen ska samla in stålar för giget berättar arrangören att han blivit lurad av en knarkkung, vid namnet Kamal, och inte har några pengar. 50 blir helt vansinnig och hotar arrangören, som ber för sitt liv, men övertygar rapparen att det finns ett sätt att å tillbaka pengarna och hämnas på Kamal. Du är 50 Cent och alla som står i din väg ska utplånas. För pengarna skall ner i din ficka till varje pris. Time for some ol’ gangsta shit!