 |
 |
 |
 |
 |
Megaton! Efter mina vilda speculationer om vad som skulle kunna vara Microsofts vinnarkort på E3, står vi nu med facit i handen. När Square Enix VD lufter fingret i luften som om han precis kommit på något han glömt och säger “Just det, det var en sak till!”. Då börjar hjärtat dunka och en nya trailer på Final Fantasy XIII sätts igång.
Det är inte bara en stor, glad nyhet för Xbox-gamers utan även en rostig nål i ögat på Sony.
“Spriten räddade mig från sporten” sjöng Räserbajs en gång i tiden. Det stämmer dock inte alltid, särsklid när det gäller det populärkulturella fenomenet; SWOS: The drinking game.
SWOS är förkortningen för Sensible World of Soccer och är ett kultspel från tidigt 90-tal. Ett till synes enkelt fotbollsspel i “top-down”-perspektiv som alla kan lära sig på en minut, men som tar år att bemästra. Lättast hittar du spelet för 800 spacebucks på XBLA.
Så, nu kan vi gå över till SWOS: The drinking game (SWOS: TDG) och dess regler. “SWOS: TDG” är ett spel för mindre sällskap. Idealt 3-4 glada spelare i en skön soffa.
Du behöver:
1st Vodka, minst 75 cl (Prosit är att föredra)
1st Sensible world of Soccer
2st kontroller
1 dricksglas
1 Blanddricka (gärna billig energidryck)
Regler:
Du häller vodka i glaset, ca 4 cl och sedan lika mycket blanddricka.
2 spelare börjar en match mot varandra och förloraren dricker spriten. Gärna i ett svep.
Vid oavgjord match fyller den som inte var med i matchen på en omgång vodka till i glaset. Däremot får man inte fylla på mer blanddricka. Spelarna får nu tävla om glaset i en ytterligare match.
Blir det oavgjort igen så fyller ni åter på en omgång vodka. Detta fortsätter tills en spelare vinner. Då får den förlorande spelaren dricka ur glaset (som kan innehålla oerhörda mänger spit om man har otur).
Spelaren som vinner matchen är nu “herren på teppan” och får spela mot nästa man på tur. Detta fortsätter tills den som är “herren” till slut förlorar.
Charmen med det här spelet är att alla kan spela det och det är ofta otroligt spännande och jämna matcher som sällan leder till utklassning. Igår spelade jag lika mot Head-Up i fyra omgångar innan han till slut avgjorde den femte matchen i sista sekunden. Sportslig och alkad som man är fick jag dricka en grogg som inte var av denna värld.
Ha en trevlig lördagskväll med SWOS!
Alla spelföretag vill presentera årets “MEGA-ton” på E3. Spel eller konsolfunktioner som får gamers att skriva “OMG!” på forum tills de når begränsningen för antal tecken per post. Alla vi ligga högst på listan för “årets E3-presentation” och hyllas i spelmedia världen över. Man vill släppa bomben. Precis som när Sony var längst ner i skiten och på GDC förra året presenterade Playstation Home och Little Big Planet till fansen stora belåtenhet. (Självklart har inte Sony levererat någon av titlarna ännu och det är bara ett av det många tomma löften vi Playstationägare fått stå ut med denna generationen.)
Microsoft känns som ett spännande kort på E3 i år. Eller rättare sagt är jag orolig för om de har några kort i rockärmen överhuvudtaget. Efter alla läckor och det faktum att de har väldigt få exklusiva utvecklare kvar känns det som att större överraskningar kanske helt uteblir på årets mässa.
Jag menar; vi har sett massor av Gears of War 2. En hel del Fable 2. Banjo Kazooie har vi sett och är ingen systemsäljare direkt. De har Halo Wars, men allvarligt talat så har inte en RTS samma sexappeal som andra genrer när det kommer till den här sortens presentationer.
Avatars, Microsofts kopia av Miis, har tappat sin tyngd på grund av läckt information och är inte direkt exalterande för core-spelarna.
Kvar har vi två troliga titlar som kan visas på konferensen som skulle ha möjlighet att får blodet att pumpa lite snabbare i ådrorna.
Alan Wake - Spelet har inte visats på ett bra tag, och vi vet inte mer än att det är ändlöst vackert och storykonceptet. Är E3 platsen vi får se gameplay och vad spelet egentligen handlar om?
Bungies nya projekt - Ryktet sprider sig på Teh Internetz om att den 14:e är tiden och platsen för Bungies senaste projekt. Om detta handlar om ett helt nytt spel, förhoppningsvis utanför Halos universum, kan detta vara bomben och Microsofts MEGA-ton på årets E3.
Bungies podcast:
Jarrard: “Isn’t there something going on on July 14th, or something like that?”
Smith: “Yeah, around then.”
Jarrard: “Somehow that’s sticking in my head for some reason. Guess we’ll have to see.”
Smith: “Yep, we’ll just have to.”
Sen är det klart att Microsoft kan ha lyckats hålla någonting hemligt in i det sista. Men isåfall är det en MEGA-ton i sig.
Vi får vänta till den måndagen den 14:e Juli.
Jag skaffade Cnc3 Kane’s Wrath till min 360 igår, mitt första intryck av spelet är att EA revolutionerar genren på konsoll genom att introducera ett system kallat “commandStick”. Det är egentligen rätt simpelt, du trycker ner höger trigger och får upp en ring med ikoner som representerar dina order, sedan trycker du bara höger spak åt den ikonen som representerar din order. Detta innebär att du snabbt kan bygga byggnader och köa upp enheter “on the go”. Nu säger jag inte att det är samma precision som på pc, däremot så är det många steg i rätt riktning.
CommandStick, att spela RTS på konsoll kommer aldrig att bli det samma
Sedan så tycker jag att det är rätt saftigt att ta 399:- för ett spel som egentligen är en expansion.. vad tycker ni?
Efter att bara ha skrivit recensioner här tidigare så debuterar jag nu med en vardalig post, med nytt nickname och allt. För ca. två veckor sedan blev jag medlem i den ständigt växande Red-ring-of-death-klubben, men bara en kort stund. Med anledning av vad som bara kan beskrivas som överhettning (Microsoft byggde ett värmeaggregat för små garage samtidigt som dom producerade 360:n, klåpare!) så tvärdog min konsol och den beryktade ringen blinkade retfullt framme vid TV:n. Jaha, tänkte jag, då var det slut på det roliga då…
Men icke! Efter att ha fått vila en stund så startade mitt tröskverk igen utan problem. Dock så upplevde jag samma problem en gång till under den dagen men sedan dess har det fungerat utan problem. Det här fenomenet verkade tydligen inte vara ovanligt förstod jag efter att ha snackat med en del folk här på spelbloggen.net och andra kamrater. “Jaja för fan, sådär började det för mig med. Du är körd, vänta bara!”. Orolig som få fortsatte jag att spela på min box och efter snart tre veckor har fenomenet inte återuppstått. Nu är frågan: Undkom jag med blotta förskräckelsen eller lever jag på lånad tid? Har liemannen ett kort med min xbox namn på?
Till saken hör att garantirep inte är att tänka på av skäl som jag nog inte bör yppa här. Det kostar att ligga på topp.
Musiktips i sommar(regnet?)värmen:
Hexstatic, skivorna Master-View och Rewind.
Dom ligger på bolaget Ninja Tune.
Som ni alla vet så kom Sf2hd-remix betan upp idag (enbart nerdladdningsbar om du har köpt Wolf of the battlefield commando 3).
Spelet har redan lyckats att krasha min kära Xbox 2 ggr, men när det väl fungerar så ser det helt underbart ut.
Det går endast spela multiplayerläget i spelet och då enbart som antigen Ken eller Ryu
Grafiken är givetvis uppputsad och flyter bra, musiken är remixad till något slags technorock och passar bra ihop med stilen.
Som gammal STFII räv trodde jag att jag skulle ha en suck online, vilket jag givetvis inte hade. Jag fick pisk gång på gång och kan bara skylla ifrån mig på Xbox’s kontrollens värdelösa styrkryss =) .
Jag får pisk
Men bortsätt från det så ser jag verkligen fram emot när spelet blir färdigt. Sedan kan man alltid hoppas att de bundlar Street Fighter 4 med en arkadkontroll.
Jag får nog öka farten lite om jag ska hinna gå om Mouldtooth i Gamerscore innan hösten kommer!
Det är hög tid att införskaffa en hel drös av XBLA titlar och kanske även investera i det där spelet man varit sugen på den senaste tiden (mer om det i dagarna).
Det är alltid en otacksam uppgift att följa upp en klassiker. Det spelar ingen roll om det gäller musiker, regissörer eller spelproducenter, när man skall släppa en uppföljare på sin hyllade debut så faller de flesta till föga. Det gäller dessvärre även Ninja Gaiden II. Inte så konstigt med tanke på att Ninja Gaiden Black var det bästa actionspelet någonsin men jag hoppades verkligen att Itagaki och Team Ninja skulle lyckas. Med föreställningen om att Ninja Gaiden II skulle smälla högre än det tidigare spelet i serien lagd på hyllan så kan vi nu fokusera på vad som faktiskt är bättre i det här spelet, men först en liten introduktion.
Den här bossen ser tuff ut, men han har inte en suck.
Storyn i Ninja Gaiden II kretsar återigen kring Ryu’s kamp mot The Fiends och deras mänskliga hantlangare. Äventyret tar sin början högt uppe på taken i Neo Tokyo där en kvinna vid namn Sonya har letat sig fram till Muramasa’s affär i sitt sökande efter Ryu Hayabusa. Det tar inte många minuter innan ninjor från Black Spider-klanen stormar in och Sonya tvingas ta upp fighten. Det går emellertid inte så bra och efter att ha knäppt ett par av sina förföljare så blir hon till slut infångad. I samma stund som det dödande hugget skall levereras viner kaststjärnor genom luften och två av tre ninjor faller döda till marken. Den tredje får panik och försöker febrilt förutse var nästa attack kommer ifrån. Samtidigt landar en ljudlös figur bakom samma ninja och klyver hans bröstkorg, Ryu är tillbaka! Precis som i föregångaren är storyn lite luddig och inte direkt gripande utan vad Team Ninja spelar på är istället att presentera grym action och snygg design i de mellansekvenser som finns. Handen på hjärtat, vem fan bryr sig om storyn i ett spel av den här typen? Visst där finns ett par nördiga partier där de gubbsjuka japanerna på Team Ninja skall visa hur duktiga dom är på att designa stora guppande tuttar men här finns också riktiga guldkorn som Ryu’s många möten med ledaren för Black Spider-klanen, Genshin, den slutliga uppgörelsen mellan de två är stark och jag ser deras förhållande till varandra som den drivande kraften bakom hela handlingen.
Eclipse Scythe måste vara gjord av kolfiber för Ryu svingar den som ingenting.