Det är kanske upp till Animal Crossing-fans att döma om den kommande Wii-uppföljaren är något att vara exalterad över eller inte. För vad jag såg från Nintendos E3-konferens var inte mycket mer än samma spel som vi sett på både DS och Gamecube. Förutom en sak. En Mick!

Äntligen har Nintendo visat att det kan vara värt något med nöjda kunder trots sin skräck för dåligt språk och frustande pedofiler i dina barns öron. Bra Nintendo! Men frågan är hur många, om ens några, andra spel som får ta del av tekniken. Dessutom kanske funktionen endast fungerar mellan människor du bytat friendcodes med. Mer info lär dyka upp med tiden. (Animal Crossing kommer ut i år förresten.)

Megaton! Efter mina vilda speculationer om vad som skulle kunna vara Microsofts vinnarkort på E3, står vi nu med facit i handen. När Square Enix VD lufter fingret i luften som om han precis kommit på något han glömt och säger “Just det, det var en sak till!”. Då börjar hjärtat dunka och en nya trailer på Final Fantasy XIII sätts igång.

Det är inte bara en stor, glad nyhet för Xbox-gamers utan även en rostig nål i ögat på Sony.

“Spriten räddade mig från sporten” sjöng Räserbajs en gång i tiden. Det stämmer dock inte alltid, särsklid när det gäller det populärkulturella fenomenet; SWOS: The drinking game.

SWOS är förkortningen för Sensible World of Soccer och är ett kultspel från tidigt 90-tal. Ett till synes enkelt fotbollsspel i “top-down”-perspektiv som alla kan lära sig på en minut, men som tar år att bemästra. Lättast hittar du spelet för 800 spacebucks på XBLA.

Så, nu kan vi gå över till SWOS: The drinking game (SWOS: TDG) och dess regler. “SWOS: TDG” är ett spel för mindre sällskap. Idealt 3-4 glada spelare i en skön soffa.

Du behöver: 
1st Vodka, minst 75 cl (Prosit är att föredra)
1st Sensible world of Soccer
2st kontroller
1 dricksglas
1 Blanddricka (gärna billig energidryck)

Regler:

Du häller vodka i glaset, ca 4 cl och sedan lika mycket blanddricka.

2 spelare börjar en match mot varandra och förloraren dricker spriten. Gärna i ett svep.

Vid oavgjord match fyller den som inte var med i matchen på en omgång vodka till i glaset. Däremot får man inte fylla på mer blanddricka. Spelarna får nu tävla om glaset i en ytterligare match.

Blir det oavgjort igen så fyller ni åter på en omgång vodka. Detta fortsätter tills en spelare vinner. Då får den förlorande spelaren dricka ur glaset (som kan innehålla oerhörda mänger spit om man har otur).

Spelaren som vinner matchen är nu “herren på teppan” och får spela mot nästa man på tur. Detta fortsätter tills den som är “herren” till slut förlorar.

Charmen med det här spelet är att alla kan spela det och det är ofta otroligt spännande och jämna matcher som sällan leder till utklassning. Igår spelade jag lika mot Head-Up i fyra omgångar innan han till slut avgjorde den femte matchen i sista sekunden. Sportslig och alkad som man är fick jag dricka en grogg som inte var av denna värld.

Ha en trevlig lördagskväll med SWOS!
 

Alla spelföretag vill presentera årets “MEGA-ton” på E3. Spel eller konsolfunktioner som får gamers att skriva “OMG!” på forum tills de når begränsningen för antal tecken per post. Alla vi ligga högst på listan för “årets E3-presentation” och hyllas i spelmedia världen över. Man vill släppa bomben. Precis som när Sony var längst ner i skiten och på GDC förra året presenterade Playstation Home och Little Big Planet till fansen stora belåtenhet. (Självklart har inte Sony levererat någon av titlarna ännu och det är bara ett av det många tomma löften vi Playstationägare fått stå ut med denna generationen.)

Microsoft känns som ett spännande kort på E3 i år. Eller rättare sagt är jag orolig för om de har några kort i rockärmen överhuvudtaget. Efter alla läckor och det faktum att de har väldigt få exklusiva utvecklare kvar känns det som att större överraskningar kanske helt uteblir på årets mässa.

Jag menar; vi har sett massor av Gears of War 2. En hel del Fable 2. Banjo Kazooie har vi sett och är ingen systemsäljare direkt. De har Halo Wars, men allvarligt talat så har inte en RTS samma sexappeal som andra genrer när det kommer till den här sortens presentationer.

Avatars, Microsofts kopia av Miis, har tappat sin tyngd på grund av läckt information och är inte direkt exalterande för core-spelarna.

Kvar har vi två troliga titlar som kan visas på konferensen som skulle ha möjlighet att får blodet att pumpa lite snabbare i ådrorna.

Alan Wake - Spelet har inte visats på ett bra tag, och vi vet inte mer än att det är ändlöst vackert och storykonceptet. Är E3 platsen vi får se gameplay och vad spelet egentligen handlar om?

Bungies nya projekt - Ryktet sprider sig på Teh Internetz om att den 14:e är tiden och platsen för Bungies senaste projekt. Om detta handlar om ett helt nytt spel, förhoppningsvis utanför Halos universum, kan detta vara bomben och Microsofts MEGA-ton på årets E3.

Bungies podcast:

Jarrard: “Isn’t there something going on on July 14th, or something like that?”
Smith: “Yeah, around then.”
Jarrard: “Somehow that’s sticking in my head for some reason. Guess we’ll have to see.”
Smith: “Yep, we’ll just have to.”

Sen är det klart att Microsoft kan ha lyckats hålla någonting hemligt in i det sista. Men isåfall är det en MEGA-ton i sig.

Vi får vänta till den måndagen den 14:e Juli.

Efter över 50 minuters väntan var äntligen uppdateringen klart och installerat (vad är det med hastigheten vid uppdatering?). Här är lite intryck:

* In-game XMB

Precis som på Xboxen kommer du snabbt åt din vännerlista, musik och meddelanden genom en enkel knapptyckning på kontrollen. Det är samma XMB som du får upp när du inte spelar men vissa funktioner tvingar dig att stänga av spelet för att användas. Du kan till exempel inte se filmer och foton eller gå in i Playstation Store. Dessutom har en klocka lagts till längst upp i högra hörnet. En trevlig detalj.

Mest imponerande var helt klart att man kan byta från spel till spel i XMB. Det är bara att ta fram menyn och välja ett spel på hårddisken. Spelet som är igång avslutas och det nya startar utan att du, som på Xbox, behöver mellanlanda på Dashboarden. Samma sak händer om du blir inbjuden till ett spel av en vän, men det är ju standard.

* Eget soundtrack:

Fungerar inte förrän varje individuellt spel har patchats för firmware 2.40. Vilket är en besvikelse.

* Trophies:

Du har nu fått ett “gamercard” på din profil. Den går att nå både från XMB och In-game XMB. Här kan du jämföra trophies med vänner och spana in dina egna. Problemet är att inga spel stödjer tropies ännu. Har dock hört att Stardust HD skall bli patchat idag. Där får du chansen att ta dina första troféer någonsin. Även i detta fallet måste varje enskilt spel patchas för att du ska kunna börja samla.

Jag är grymt besviken att Sony inte såg till att åtminstone deras egna förstapartsproducerade spel stödde troféer från start. Helt klart den största besvikelsen och en missad chans för Sony att ta vara på det momentum som uppdateringen ändå hade.

* Övrigt:

Sony har även lagt till en sökfunktion direkt i XMB menyn som tillåter användaren att göra googlesökning utan att gå in i browsern. Men den funtionen glömde jag faktiskt att kolla in. Trots att allting känns lite halvfärdigt än så länge är det ett steg i rätt rikning.

Intryck från trophy-systemet kommer när de patchar spelen jag äger… när nu det kan vara.

Square-Enix uttanonserade idag ChronoTrigger DS till Nintendo DS.

För er yngre gamers så kan jag bara säga att detta är ett av Squares bästa verk någonsin. Handlingen är tajt, musiken fantastisk och karaktärerna bedårande.

Spelet som förväntas släppas lagom till julhandeln ska vara en remake på 1995 års Snes klassiker!

Förvänta er en riktigt saftig recension på detta spel när det släpps!

När man precis ska sätta sig ner och skriva om Playstations framtid och hur firmware 2.40 underminera Xbox 360 största försäljningsargument och göra PS3 till en värdig plattform för hardcorepubliken så händer det. Uppdateringen är nu tillgänglig. I paketet får vi Sonys version av “achievements”, “gamercards” och “in-game dashboard”.

Microsoft ställde in sin våruppdatering av sin kära box och lovade en större och mer omfattande sådan senare i år. Hur ska de kontra detta och fortsätta hålla online-delen ljusår från Sonys? .Plattformskriget har aldrig varit hårdare än nu och de största vinnarna är vi konsumenter.

Mer godis från firmware 2.40 hittar du här och istället för den planerade artikeln får ni de första intrycken från uppdateringen (strax).

Jag tillhör den skara gamers som inte föddes med Internet som en självklar komponent i spelupplevelsen. Vi växte upp med 8-bitars pixelmustascher och tvåkanaligt ljud. För oss var tanken på att spela med folk från hela världen, utan att behöva lämna soffan, helt otänkbar under större delen av vår barndom och tidiga tonår. Men så under mitten av min högstadietid skaffade skolan ett 28.8-modem, och världen skulle aldrig bli sig lik. Visst, vi hade spelat DOOM 2 via nollmodem (en kabel som anslöts till datorns com-port) men storslagna bataljer med gamers från jordens alla hörn fanns liksom inte med i bilden.

Den ledande utvecklaren inom first person shooter-genren på den tiden hette id-software, fan, det var den enda utvecklaren. Någonstans runt den andra halvan av min skoltid så släppte dom något som aldrig tidigare skådats, ett spel som byggde helt på 3D-grafik, ett spel som lade grunden för alla framtida deathmatches oavsett plattform. Spelet hette Quake. Vi hade aldrig tidigare sett något liknande, där och då föddes Internet-gaming på allvar. Det var the Big bang liksom. Inte nog med att grafiken var fantastisk, speciellt med de nya komponenterna som började dyka upp på hårdvarumarknaden, för första gången navigerade man ett shooter-spel med musen! Ja, barn, det är sant, det fanns en tid då vi spelade first person med endast tangentbordet som hjälpmedel. Att soundtracket var producerat av Trent Reznor gjorde inte saken sämre, han fick en homage tillägnad sig i form av NiN-loggan på ammunitionen till spikpistolen. Helt plötsligt kunde man med millimeterprecision fyra av raketer och hagelsvärmar mot sina motståndare och uttrycket professionella spelare var ett faktum. Allting började med Quake, capture the flag, deathmatch, klaner, Gamespy, tidningen PC-Gamer (nåja, nästan iaf.) och föräldrar som blir ruinerade av skyhöga telefonräkningar. Jag kommer så väl ihåg hur man la en kudde över modemet, för att försöka dämpa det förfärliga ljudet vid uppkoppling, när man hade smugit in i datorrummet på natten för att lira.


En stackare får äta spikar.

Det är för mig en gåta varför Counter-Strike tillslut blev det dominerande spelet inom genren för Quake krävde så otroligt mycket mer skill, det hade ett så grymt mycket snabbare spelsätt, nästan övermänskliga reaktionsförmågor utvecklades hos folket. Ingen gillade en tönt som gömde sig bakom en låda med ett snipergevär. Den tjommen hade inte en chans i Quake, han blev sönderspelad på fem minuter. Tyngdpunkten i Quake var snabbhet, allting kretsade kring det. Löjligt hög känslighet på musen, nedtonade grafikinställningar för att få spelet att flyta mjukare, avancerade knappinställningar för att så snabbt som möjligt kunna välja rätt vapen för jobbet och kommunicera med sina lagkamrater. För första gången fanns en konsol, en dashboard, tillgänglig i spelet där man kunde justera i princip allting bara man kände till rätt kommandon, allt i linje med John Romero’s avslappnade attityd till spelandet. Låt dom få access rätt in i spelets innanmäte, inga problem. Underbart. Quake kan nog vara det spelet som utsatts för mest spelarmodifieringar. Capture the flag och team fortress utvecklades av gamers hemma vid datorn, inte av något pengahungrigt spelbolag. Jag själv var aktiv och spelade på relativt hög nivå inom just team fortress som kan beskrivas som föregångaren till Counter-Strike. I princip var det capture the flag men här hade man lagt till ett antal olika klasser skräddarsydda för en viss arbetsuppgift i kampen om fiendelagets flagga. Scout var snabb som tusan, hade ingen rustning och var klent beväpnad, Sniper behöver kanske ingen närmare förklaring, Soldier var i princip en standardklass med bra beväpning i form av raketgäver och stabil bepansring, Medic hade förmågan att hela sina medspelare och förgifta sina motståndare osv. osv. Spelberoende fanns faktiskt före WoW, tro det eller ej, och man snackade dagligen med personer på nätet som hade försatt sin ensamma mamma i ekonomisk kris pga. sitt spelande. Vi hade nämligen inte bredband på den tiden så vi spelade med taxameter kan man säga.

Shambler, han må va kantig men han är badass endå!

Under säkert fem års tid var Quake det enda liret värt namnet inom onlinespelandet. Helt ohotat även om vissa uppstickare försökte. Men det tillhör evolutionens bistra verklighet att förr eller senare så dyker det upp något större, även om det i min mening inte var bättre. Jag vill tro att Counter-strike tillslut tog över av en slump, inte för att det var ett bättre spel. Kanske var det Quakes något förlegade grafiska yta som tillslut fick det på fall, kanske var det något annat. Men idag finns det nog inte många av er lite yngre spelare som faktiskt känner till arvet från id-software och den totala dominansen dom hade i genren när det begav sig. Med titlar som Wolfenstein, DOOM och Quake plöjde dom vägen för dagens lir som Unreal, Halo, Halflife och andra. Dom var så långt före sin tid att det inte riktigt går att fatta. Helt i klass med Nintendo och plattformsspelen. Så nästa gång du gömmer dig bakom en låda med ditt snipergevär vill jag att du föreställer dig en äckligt snabb motspelare som likt en virvelvind sveper över hela kartan och röjer allt som kommer i hans väg med sitt raketgevär och han stannar aldrig, aldrig upp. För han har skill…