Efter över 50 minuters väntan var äntligen uppdateringen klart och installerat (vad är det med hastigheten vid uppdatering?). Här är lite intryck:

* In-game XMB

Precis som på Xboxen kommer du snabbt åt din vännerlista, musik och meddelanden genom en enkel knapptyckning på kontrollen. Det är samma XMB som du får upp när du inte spelar men vissa funktioner tvingar dig att stänga av spelet för att användas. Du kan till exempel inte se filmer och foton eller gå in i Playstation Store. Dessutom har en klocka lagts till längst upp i högra hörnet. En trevlig detalj.

Mest imponerande var helt klart att man kan byta från spel till spel i XMB. Det är bara att ta fram menyn och välja ett spel på hårddisken. Spelet som är igång avslutas och det nya startar utan att du, som på Xbox, behöver mellanlanda på Dashboarden. Samma sak händer om du blir inbjuden till ett spel av en vän, men det är ju standard.

* Eget soundtrack:

Fungerar inte förrän varje individuellt spel har patchats för firmware 2.40. Vilket är en besvikelse.

* Trophies:

Du har nu fått ett “gamercard” på din profil. Den går att nå både från XMB och In-game XMB. Här kan du jämföra trophies med vänner och spana in dina egna. Problemet är att inga spel stödjer tropies ännu. Har dock hört att Stardust HD skall bli patchat idag. Där får du chansen att ta dina första troféer någonsin. Även i detta fallet måste varje enskilt spel patchas för att du ska kunna börja samla.

Jag är grymt besviken att Sony inte såg till att åtminstone deras egna förstapartsproducerade spel stödde troféer från start. Helt klart den största besvikelsen och en missad chans för Sony att ta vara på det momentum som uppdateringen ändå hade.

* Övrigt:

Sony har även lagt till en sökfunktion direkt i XMB menyn som tillåter användaren att göra googlesökning utan att gå in i browsern. Men den funtionen glömde jag faktiskt att kolla in. Trots att allting känns lite halvfärdigt än så länge är det ett steg i rätt rikning.

Intryck från trophy-systemet kommer när de patchar spelen jag äger… när nu det kan vara.

När man precis ska sätta sig ner och skriva om Playstations framtid och hur firmware 2.40 underminera Xbox 360 största försäljningsargument och göra PS3 till en värdig plattform för hardcorepubliken så händer det. Uppdateringen är nu tillgänglig. I paketet får vi Sonys version av “achievements”, “gamercards” och “in-game dashboard”.

Microsoft ställde in sin våruppdatering av sin kära box och lovade en större och mer omfattande sådan senare i år. Hur ska de kontra detta och fortsätta hålla online-delen ljusår från Sonys? .Plattformskriget har aldrig varit hårdare än nu och de största vinnarna är vi konsumenter.

Mer godis från firmware 2.40 hittar du här och istället för den planerade artikeln får ni de första intrycken från uppdateringen (strax).

Resistance var tillsammans med Motorstorm de största och mest åtråvärda titlarna vid releasen av Playstation 3 förra våren. När Insomniac för inte så längesedan utannonserade spelets uppföljare blev förväntningarna skyhöga och Resistance 2 är i dagsläget ett av de mest efterlängtade spelen 2008. Till och med Killzone 2 har kommit lite i skymundan.Vad kan detta bero på? Insomniacs spel håller alltid hög kvalitet och levereras på utsatt datum. Platformsexklusivitet genererar alltid hype, för det är det som i stort sett skiljer en Xbox från en Playstation i dagsläget.

Denna månaden har jag haft tid att spela igenom några spel som jag tidigare missat och ett av de var Resistance: Fall of man. Jag hade hört att det inte var förrän efter en bra bit in i kampanjen som spelet verkligen tog form och visade framfötterna. Men det ögonblicket infann sig aldrig. Utvecklarnas försök att dölja den linjära bandesignen misslyckas totalt. Du leds genom typiska korridorer och även om miljöerna byts ut är färgpalletten densamma; brun, grå och mörkgrön. De många, mer öppna, utomhuspartierna försöker bjuda på storslagna strider med allierade soldater vid din sida. Men dina medhjälpare gör knappt någon skada på Chimerahjorderna och den episka känslan infinner sig aldrig. Särskilt Den värsta synden som begås i spelet är det inkompetenta användandet av “triggerpoints”, som är så uppenbara att endast blinda kan undgå dem.när du ständigt avbryts förrenderade filmsekvenser som tar dig ur upplevelsen och släpper av dig in nästa del av spelet.

Blindhet är något som ofta infinner sig när det gäller releasespel. Vi vill ju så gärna att spelen till den svindyra hårdvaran vi tältat utanför Webhallen för, är precis så bra som vi hoppats på. Det gäller inte bara den vanliga gamern utan även spelpressen.  Perfect Dark Zero fick 9 av 10 i betyg hos flertalet respekterade spelsidor och tidningar. Men alla vettiga människor kan idag komma överens om att det spelet suger nu, och även sög då. Resistance är inte alls lika dåligt. Nej, spelet har många kvaliteter som fantastisk framerate och uppfinningsrika vapen. En alternativ version av 2:a världskriget är också ett skönt koncept. Men Resistance: Fall of man blir aldrig mer än en okej shooter och hade det kommit ut idag skulle det drunknat bland alla andra av sitt slag.

Kanske är de i multiplayer som spelet lyfter. Men jag bryr mig för lite för att testa det. Så visst känns det konstigt att efter alla trippel A-titlar som släppts det senaste året att uppföljaren till Resistance kittlar så mångas fantasi. Originalet var ju inget speciellt.

Undertecknad vill härmed presentera ännu en följetong här på Spelbloggen. Vi ska tillsammans följa och fördjupa oss i årets kanske hetaste speltitel; 50 Cent: Blood in the Sand.

Spelet är en tredjpersonsshooter, alá Gears of War, och kommer släppas till både PS3 och Xbox 360. Första delen av bloggserien vill jag använda till att presentera spelets största styrka, storyn.

Handling:
50-Cent och G-unit har precis lirat en utsåld konsert i ett krigshärjat land i mellanöstern (Irak?!). När rapparen ska samla in stålar för giget berättar arrangören att han blivit lurad av en knarkkung, vid namnet Kamal, och inte har några pengar. 50 blir helt vansinnig och hotar arrangören, som ber för sitt liv, men övertygar rapparen att det finns ett sätt att å tillbaka pengarna och hämnas på Kamal. Du är 50 Cent och alla som står i din väg ska utplånas. För pengarna skall ner i din ficka till varje pris. Time for some ol’ gangsta shit!

Rockstar har släppt en ny trailer för GTA 4 i dagarna och nu är jag helt såld. Fysiken är helt fantastisk och den nya animationstekniken gör verkligen under för realismen (kolla in killen som ramlar ner i trappan).

Röstskådespeleriet ser ut att överträffa allt vi tidigare sett i spel och dialogen håller extremt hög klass. Dessutom såg strippans bakdel mycket bättre ut i den här trailern. Några extra utvecklingsmånader gör tydligen susen för sådant.

Jag är så såld på spelet att jag redan planerat vilken lögn jag skall använda när jag ska sjukskriva mig från jobbet den 29 April. Och jag är inte ens ett stort fan av de gamla spelen. 

Anmäl dig till Liberty City Police Department idag så du är redo om för spelet om 53 dagar. 29 April går Nikolai “Niko” Bellic lös i en av de dyrare konsolerna under din tv.

Den som väntar på något gott tar gärna emot det en dag för tidigt. Förstaintryck kommer i dagarna!

2007 har prisats av många som ett av de bästa spelåren på länge. Kan 2008 bli ännu bättre? Det är fullt möjligt, men om man ska avgöra detta så är det viktigt att börja jämföra i tid.

Det här blir självklart en väldigt subjektiv tävligt med endast mitt partiska jag som domare. Jag har inte spelat alla spel som kommit ut den här månaden, varken 07 eller 08, men jag har en ganska bra bild av hur spelen blivit mottagna av press och gamers.

Januari 2007:

Lost Planet (Xbox 360)
Zuma Deluxe (XBLA)
Wario Ware: Smooth Moves(Wii)

Januari 2008:

Burnout Paradise (Multi)
Rez HD (XBLA)
PixelJunk Monsters (PSN)
Zack & Wiki: Quest for Barbaros’ Treasure [Wii]

Zuma är ett av mina absoluta favoritspel när det kommer till pusselgenren. Just nu är det “Son of Sun”-achievementen som får mig återkomma till titeln gång på gång. Wario Ware: Smooth Moves är kanske världens kortaste spel men det är samtidigt intensiv spelglädje. Detta gör 2007 lite vassare än 2008, som i min mening bara ligger snäppet efter.

 2008 Vs. 2007: 0 - 1